Början av det nya millenniet
Det första decenniet av det nya millenniet var en tid av stora förändringar i Finland. Euro ersatte mark, parlamentarismen förstärktes, landet blev mer internationellt, internet, mobiler och direktmarknadsföring vann terräng. Inom cancerbekämpning gjordes framsteg när utvecklingen av screening för tarmcancer påbörjades och rökning i restauranger begränsades betydligt. Generalsekreteraren Liisa Elovainio förde en aktiv kampanj mot rökning även vid internationella organisationer.
I Finland var den ekonomiska tillväxten svag i början av 2000-talet, vilket speglades direkt i Cancerstiftelsens medelinsamling: obligationer och försäljningsvinster minskade och värdet på de donerade värdepappren sjönk. Vid Cancerstiftelsen var man väl medveten om att dess möjligheter att öka bidragen till vetenskapen berodde helt på hur dess ekonomi utvecklades.
När bidragen på grund av det dåliga budgetåret igen 2003–2004 fick skäras ner likt år 2000, var stiftelsen tvungen att tänka över sin verksamhetsstrategi. Stiftelsen hade länge försökt så snabbt som möjligt dela ut sina mottagna donationspengar till forskare, vilket den också gärna framförde i sina publikationer:
Cancerstiftelsen låter inte sina medel från testamenten ligga kvar på bankkonton utan de delas ut som stipendier så fort det är möjligt.
Meningen gav donatorerna tillit till att stiftelsen stod bakom sina ord som stödjare av cancerforskning, men den snabba penningomsättningen innebar också en risk. Vad skulle man dela ut ifall en kollaps likt lågkonjunkturen i början av 1900-talet inträffade som helt skulle sätta stopp för inflödet av pengar och stiftelsens reserver inte skulle vara tillräckliga för att stödja forskningen över en svår period.
Cancerstiftelsen hade den tvivelaktiga fördelen jämfört med många andra stiftelser att människor dog även under lågkonjunkturer, många till och med av cancer, och när stiftelsen hade ett gott rykte spelade testamenten en viktig roll för stödjandet av cancerforskning. Stiftelsen försökte säkerställa att denna källa flöt på stabilt genom att utveckla en vedertagen och noggrant dokumenterad process för pålitlig och högklassig hantering av testamentsgåvor.
Däremot kunde intäkterna från donationer, insamlingar och kondoleansadresser samt investeringstillgångar variera mycket från år till år, och därför behövde Cancerstiftelsen fokusera på att även dessa inkomstkällor skulle förbli lukrativa. I början av 1990-talet började HSO-sekreteraren, merkonom Marja Kalliala leda Cancerorganisationernas medelinsamling och ansvarade för planeringen av många insamlingar och evenemang. Hon var också initiativtagaren till Festkommittén som 1998 grundades vid Cancerstiftelsen med syfte att samla in medel för cancerforskning.
Festkommitténs första ordförande var kommerserådet Satu Tiivola vars engagemang mot cancer visade sig i att hon 2014 grundade en egen namnfond vid Cancerstiftelsen för stödjande av vetenskaplig forskning kring cancersjukdomar och framför allt unga forskares resor. Fondens grundkapital bestod av Tiivolas donation på 100 000 euro. Fonden utökades också genom Tiivolas 90-årsjubileumsdonationer.
Jubileumskommittén, ledd av Satu Tiivola, anordnar de första galamiddagarna.
Cancerstiftelsen anordnar konstutställningen ”Konstnärer för cancerforskning”.
Harri Vertio, MD, PhD, utsågs till generalsekreterare för Cancerföreningen 2003. Han tillträdde tjänsten som verkställande direktör för Centret för hälsofrämjande efter att tidigare ha varit överläkare vid Finlands Läkarförbund och Cancerföreningen i Finland i olika hälsofrämjande roller, bland annat för att minska rökningen bland finländarna. Under sin tid som generalsekreterare fram till 2011 var Vertio aktiv i nationellt och internationellt arbete och förtroendeuppdrag, med särskilt fokus på förebyggande av cancer och andra kroniska sjukdomar i Finland och runt om i världen.
Cancerstiftelsens festkommitté
Kvinnorna hade under ledning av Alli Paasikivi aktivt deltagit i Cancerorganisationernas penninginsamling från skiftet av 1940- och 1950-talet, men verksamheten hade så småningom falnat. Efter knappt 50 år skedde dock ett nytt uppsving när Cancerorganisationernas medelanskaffningschef Marja Kalliala i augusti 1997 lyckades locka kommerseråd Satu Tiivola att bli ordförande för festkommittén som höll på att ordna Cancerstiftelsen 50-årsfest. Festen skulle ordnas på senhösten 1998 i Finlandiahuset så stiftelsen behövde en person som med hjälp av sitt nätverk kunde fylla borden i det stora huset.
Tiivola antog utmaningen, eftersom cancerarbetet låg henne varmt om hjärtat. Hon hade redan under några år varit medlem i Cancerföreningens delegation och hade själv behövt möta cancern flera gånger i sitt eget liv. Hennes make, före detta direktören för Föreningsbanken i Finland Mika Tiivola, hade dött i bukspottkörtelcancer året innan och även hennes mor och far hade dött i cancer, modern i skelettcancer och fadern i lungcancer, rökare som han var.
Tiivola var en erfaren evenemangsarrangör så hon förstod att hon inte kunde sköta det själv, framför allt inte försäljningen av de rätt dyra biljetterna. Därför bestämde hon sig för att be om hjälp av sina vänner, meriterade kvinnor med stora vänkretsar som var beredda att arbeta ideellt. Först tog hon kontakt med styrelsemedlemmen vid vatten- och värmekraftsgrossisten Onninen, Anja Toivanen, sedan med bland annat professor Sirpa Asko-Seljavaara, verkställande direktör Kaarina Kivilahti och programledaren Kaarina Suonperä, och i januari 1998 hade kommittén bildats. Evenemanget som ordnades med gemensamma krafter blev mycket lyckat. Cancerforskningen fick medel från försäljning av 1 400 biljetter, och vid evenemanget kunde man upprepa det som skrevs i broschyren som tidigare på hösten hade delats ut i varje hem, att cancern förlorar sin kraft allt eftersom vi lär oss förstå den.
Eftersom evenemanget var väl genomfört, ombads festkommittén fortsätta sin verksamhet. År 1998 grundades ännu Cancerstiftelsens festkommitté och Tiivola valdes till dess självskrivna ordförande. Under Tiivolas ledning började man att ordna olika välgörenhetsevenemang, såsom baler, konserter, modevisningar och auktioner, vars intäkter riktades till vetenskaplig cancerforskning. Som medlemmar värvades personer som upplevde det gemensamma målet som viktigt och var beredda att arbeta utan ersättning.
Festkommittén öppnade sin verksamhet på ett ståtligt sätt i november 2000 genom en bal på Hotel Inter-Continental i Helsingfors, där höjdpunkten var offentliggörandet av stipendier beviljade av Cancerstiftelsen. Evenemanget gav 350 000 mark (nästan 73 000 euro), och tack vare publiciteten det fick spreds information om vikten av finansiering av cancerforskning.
Tiivola lämnade sin post som ordförande 2001, men fick en driftig efterträdare
i Anja Toivanen som hade blivit ordförande för Onvest-koncernen efter att hennes make, bergsrådet Erkki J. Toivanen, året innan hade dött av cancer. Toivanen var ordförande fram till 2007 och arrangerade årligen baler som gav hundra tusentals euro för cancerforskningen. Evenemangen krävde mycket arrangemang, kontakter till uppträdande artister och ett aktivt försäljningsarbete, eftersom biljettpriserna var rätt höga. Till exempel supékortet till Rosa bandet-balen i oktober 2006 på restaurang Crowne Plaza på 220 euro innehöll en välkomstdrink och en fyrarättersmiddag.
Under Cancerorganisationernas före detta generalsekreterare Liisa Elovainios period 2007–08, som valdes till ordförande för Festkommittén efter Anja Toivanen, arrangerades två vetenskapsbaler i restaurang Pörssi, som samlade stöd bland annat till forskning och behandling av prostatacancer samt information om cancer. Balerna och de andra evenemangen, såsom modevisningar och ett golf-evenemang, lyckades så bra att intäkterna från Festkommittén till cancerforskning enbart under år 2008 uppgick till 175 000 euro.
Cancerstiftelsens festkommitté, som grundades 1998, ordnade den första dansmiddagen i november 2000 på Hotel Intercontinental i Helsingfors. I mitten av bilden Marja Kalliala i vit klänning, som ledde insamlingen av medel till cancerorganisationerna, i svart paljettklänning, och till höger om henne kommitténs första ordförande Satu Tiivola och Anja Toivanen i vitt.
Festkommittén fick 2008 en egen fond som året efter började bevilja stipendier bland annat till forskning kring bröstcancer, prostatacancer och tarmcancer. Fonden samlade medel vid olika tillställningar, men donationer kunde också göras till dess konto under hela året.
Efter Elovainio blev Leena Alahuhta ordförande, som likt många andra hade kommit med i verksamheten 2005 lockad av en medlem i Festkommittén. En höjdpunkt på Alahuhtas fem år långa ordförandeperiod var Hyvän Tahdon gaalakonsertti 14.11.2009 som arrangerades i Finlandiahuset i samarbete med MTV3. I konserten som direktsändes i tv uppträdde många kända artister, såsom Anna Puu, Maria Lund, Katri Helena och Jari Sillanpää. Evenemanget gav över en halv miljon euro till cancergenetisk forskning. Festkommittén arrangerade också sångtävlingen Syksyn Sävel 2012 i samarbete med MTV3, vars intäkter riktades till cancerrådgivning och -forskning.
Under verkställande direktör Jaana Keho-Kosonens ordförandeskap 2015–19 ordnades förutom traditionella vetenskapsbaler bland annat populära Teatermatiné- och Afternoon Tea-evenemang
som, förutom att samla medel, tack vare bra mediesynlighet spred budskapet om vikten av cancerforskning. Under 2018 firade Festkommittén sin 20-åriga verksamhet genom att i samband med utdelningen av Cancerstiftelsens stipendier dela ut ett stipendium på 100 000 mark från sin egen fond.
Coronapandemin begränsade Festkommitténs verksamhetsmöjligheter under Heli Vähäsiltas och Rina Blomqvists ordförandeskap 2020–22. När det inte var möjligt att arrangera evenemang för medelinsamling på grund av coronapandemin, visade Festkommittén sin innovationsförmåga 2020 genom att utveckla enVetenskapsgala som streamades till dem som köpt biljetten och i samband med vilken man kunde beställa en meny tillagad av stjärnkockarna Henri Alén och Tommi Tuominen.
Erja Häkkinen, som redan tidigare hade tillhört Festkommittén, valdes till ordförande i början av 2023. I sitt öppningstal betonade hon att kommittén redan under ett kvartssekel hade haft glädjen att hjälpa Cancerstiftelsen att finansiera den finländska cancerforskningen, tack vare vilken cancer besegras bättre än tidigare. Goda resultat från forskningen gav all anledning att fortsätta verksamheten ännu mer intensivt.
Förutom Häkkinen ingick åtta kvinnor i den nya Festkommittén och dessutom två män, Kaj Kunnas och Ilkka Vainio. De skulle fortsätta med evenemang som avbrutits på grund av coronapandemin, såsom Afternoon Tea och golf, konserter och traditionella vetenskapsbaler, och nu kunde man få information om kommitténs evenemang även via olika kanaler i sociala medier.
Under 25 år hade Festkommittén utvecklats till Cancerstiftelsens viktigaste kanal för volontärverksamhet som fram till mars 2023 hade samlat medel till cancerforskningen för 2,7 miljoner euro. Samtidigt hade den visat vilka goda resultat samarbetet med personer som representerar olika branscher kan leda till, när alla har ett gemensamt mål, att stödja cancerforskningen.
Festkommitténs ordförande och hedersmedlemmar
Festkommitténs ordförande
Satu Tiivola 1998–2000
Anja Toivanen 2001–06
Liisa Elovainio 2007–08
Leena Alahuhta 2009–14
Jaana Keho-Kosonen 2015–19
Heli Vähäsilta 2020–21
Rina Blomqvist 2022
Erja Häkkinen 2023
Jussi Vuori 2023–
Hedersordförande
Kommerserådet Satu Tiivola
Hedersmedlemmar
Statsrådet Riitta Uosukainen
Medicinalrådet Liisa Elovainio
Professor Sirpa Asko-Seljavaara
Fru Leena Alahuhta
Inredningsarkitekten Pirkko Söderman
Grundandet av Festkommittén skedde vid rätt tidpunkt, eftersom medelinsamlingen i början av 2000-talet blev allt mer professionell, och konkurrensen om donatorerna blev hårdare. Gamla passiva penninginsamlingsmetoder gav inte längre samma resultat som tidigare, framför allt eftersom kostnaderna från dem kunde kräva nästan hälften av intäkterna. Därför försökte man i Cancerstiftelsen utveckla nya penninginsamlingsåtgärder, och möjligheten att snabbt reagera utvidgades för stiftelsens portföljförvaltare.
Eftersom Cancerstiftelsens största utgiftspost bestod av stipendier, fanns det en risk för att man behövde använda tidigare ackumulerade inkomster med lågt försäljningsvärde på grund av det dåliga ekonomiska läget. Därför försökte Cancerstiftelsen öka intäkterna från medelinsamlingen, det vill säga testamenten, donationer och insamlingar. Situationen försvårades av att Cancerorganisationernas medelanskaffningschef Kalliala i augusti 2002 avgick efter att ha blivit verksamhetschef för Syöpätautien Tutkijat ry. Nu började medelinsamlingen skötas av centralbyråns medarbetare och genom avtal med olika marknadsförings- och kommunikationsbyråer.
Inflödet av testamenten 2003 gav en stunds andningspaus, men Harri Vertio, som mot slutet av året efter Liisa Elovainio blev vald till generalsekreterare för Cancerorganisationerna, vid sidan av det allmänna lednings- och strategiarbetet behövde sätta sig in i att stabilisera Cancerstiftelsens ekonomi. Efter förhandlingar med finansutskottets ordförande Onni Vuorenmaa och ekonomichef Eero Keränen kom han fram till att för att säkerställa en balanserad utveckling behövde man både öka intäkterna från investeringstillgångar och utveckla nya medelinsamlingsformer och -kampanjer.
Aktieintäkterna hade blivit lägre till följd av de stränga kriterierna för utländska investeringsobjekt, som man nu bestämde att tona ner så att högst 20 procent kunde investeras utanför euroområdet, varav högst hälften någon annanstans än i Europa. Det minskade värdet av aktierna ledde till att ränteinvesteringarna i början av 2000-talet blev den viktigaste delen i Cancerstiftelsens tillgångar med en andel på ca 60 procent. Efter några år ökade andelen aktier dock igen, men fortfarande undveks högriskmarknaderna, såsom Ryssland 2008.
Cancerstiftelsens storstipendium höjs till 200 000 euro.
Cancersfondens testamentsdonationer och intäkter från Roosa nauha-insamlingen 1962–2022
Cancersfondens testamentsdonationer och intäkter från Roosa nauha-insamlingen 1962–2022.
Cancerstiftelsen försökte samla in medel på många olika sätt. Förutom testamenten och direkta donationer kunde cancerarbetet stödjas bland annat genom bemärkelsedagsdonationer, för att hedra minnet av bortgångna personer och gå med i donatorsregistret Tue tutkimusta. Företag påmindes om att stordonationer berättigade till skatteavdrag. Medel samlades också in med hjälp av konstutställningar, modevisningar och baler arrangerade av Festkommittén.
År 2003 arrangerade Cancerstiftelsen för första gången en Rosa bandet-kampanj, som blivit populär ute i världen, med Lindex och tidningen Me Naiset som samarbetspartner. Med hjälp av kampanjen samlades under det första året 22 000 euro och under det andra året 59 000 euro till bröstcancerforskning, men knappt någon kunde ana vilken framgångshistoria som nu hade inletts. Rosa bandet-stiftelsen, som hade grundats 2004, blev vid sidan av testamentsgåvor en viktig inkomstkälla för Cancerstiftelsen som samtidigt visade vägen mot ett aktivt och professionellt penninginsamlingsarbete.
År 2004 valdes docent Tuomo Timonen till ordförande för Cancerstiftelsens styrelse. Han var en av de mest betydande kliniska patologerna och cancerforskarna i Finland och fick professorstiteln 2016. Under hans tid gjorde många sociala, ekonomiska, befolknings- och hälsoförändringar att Cancerorganisationerna 2004 började utarbeta en gemensam strategi för 2005–10. Arbetsgruppen under ledning av professor Jorma Rantanen utformade ett utkast till strategi som försökte ta hänsyn till såväl den tidens stora förändringar som sjukdomsspektrum och hälsovårdens framtidsutsikter samt organisationsfältets framtida utmaningar. Strategin som godkändes i slutet av 2005 var indelad i sex delar: En samhällspolitisk strategi, en organisations-, informations-, utbildnings- och tjänstestrategi samt en internationell strategi. I strategin fastställdes också Cancerorganisationernas viktigaste värden: mänsklighet, sanningsenlighet, obundenhet och solidaritet. Cancerstiftelsen fokuserade fortfarande på stödjande av vetenskaplig forskning och satsade på eliminering och av smärta och andra hinder för symtomlindring samt forskning.
Cancerorganisationerna arrangerade 2005 tillsammans med sina samarbetspartner cancerinsamlingen, eftersom det hade gått fem år sedan den senaste nationella insamlingen och det fanns behov av en insamling, då cancern i och med den åldrande befolkningen hade blivit allt vanligare. Kampanjen som startade i januari var ett bevis på hur långt man hade kommit från gamla tiders bössinsamlingar. Nu använde kampanjen flera insamlingsformer: Telefon- och sms-donationer, en auktion, olika kampanjprodukter samt traditionella konto- och bössinsamlingar. Dessutom bad man företag och organisationer att genom olika donationer och jippon stödja kampanjen.
Trots hårt arbete lyckades insamlingen inte nå sina mål. Orsaken var en händelse som insamlingskommittén inte kunde påverka: Tragedin orsakad av tsunamin som några veckor tidigare hade skett i Sydostasien tog nästan alla donationsmedel. Intäkterna från insamlingen och oenigheterna hos medlemsorganisationerna till Cancerföreningen i Finland ledde till att organisationerna bestämde sig för att avstå från nationella insamlingar baserade på list- och bössinsamlingar. Frågan påverkades också av att insamlingsbedragare hade minskat medborgarnas donationsvillighet. Till exempel Vinterkrigets veteraner hade samlat in tiotals miljoner mark från godtrogna människor, men riktat bara några tiotusen mark till veteranerna
Beslutet att avstå från den nationella insamlingsverksamheten som hade pågått i över 50 år innebar att Cancerstiftelsen var tvungen att effektivera sina övriga inkomstkällor. Testamentsgåvor och andra donationer utgjorde fortfarande en betydlig del av finansieringen, men mängden varierade utifrån ekonomiska konjunkturer. Försäljningen av kondoleansadresser och kort inbringade fortfarande pengar, men så pass lite att de hade en större betydelse när det gällde att hålla stiftelsen namn känt för allmänheten. Till skillnad från vissa stora finländska stipendiestiftelser beslutade Cancerstiftelsen nu finansiera sin verksamhet till stora delar genom aktiv medelinsamling inom fem områden: Medelinsamling privat och hos företag, partnerskap, kampanjer och produktförsäljning. Allt detta skulle ske genom att värna om stiftelsens fläckfria rykte som en pålitlig aktör bland donatorer.
Cancerorganisationernas interna oenigheter, som påverkade den misslyckade nationella kampanjen 2005, visade sig även nästa år, då medlemsorganisationerna till Cancerföreningen avvisade det under en lång tid beredda förslaget om utveckling av en gemensam nationell insamling. Även om man allmänt förstod att öppen konkurrens om donationspengar inte gynnade cancerarbetet som helhet, försvårades samförståndet av medlemsorganisationernas olika situationer och mål. Cancerstiftelsens medelinsamling var i första hand riktad mot att främja cancerforskningen, medan Cancerföreningen och dess medlemsorganisationer samlade in medel framför allt för rådgivning, kamratstöd, utbildning, kommunikation, rehabilitering och hälsofrämjande åtgärder.
Cancerstiftelsen anordnar den första Roosa nauha-insamlingen för att samla in medel till bröstcancerforskning. | Harri Vertio utses till ny generalsekreterare för cancerorganisationerna.
Tuomo Timonen utses till ordförande för Cancerstiftelsens styrelse. | Den internationella cancerunionen (UICC) tilldelar Finlands Cancerförening det prestigefyllda priset Global Excellence in Cancer Control.
Det dåliga resultatet av ”Hyvä ajatus”-kampanjen får Cancerföreningarna att överge de nationella list- och bössinsamlingarna.
Från och med hösten 2007 ansvarade medelanskaffningschef Mervi Perkinen och medelanskaffningsdirektör Henna Auno för medelinsamlingen hos Cancerstiftelsen. På Perkinens ansvar låg även butiksverksamheten, men nätbutiken verkade ännu 2008 under kommunikationsavdelningen. Medelinsamlingen förstärktes och genomfördes inom fyra delområden: tjänster för privata donatorer, samarbete med företag, kampanjer och produktförsäljning. Tjänsterna för privata donatorer startades i mars 2008. Verksamheten fördelades i enskilda donationer (bland annat bemärkelsedags- och kampanjdonationer), regelbundna donationer (som donatorer av Tue tutkimusta och månadsgivare) samt testamentsgåvor.
År 2008 firade Cancerstiftelsen sin 60-åriga verksamhet med ett vetenskapskommunikativt tema. Cancerforskningsdagar arrangerades i Helsingfors, Uleåborg, Åbo, Kuopio och Tammerfors, och tidningen Focus, som presenterade forskning som fått bidrag av stiftelsen, publicerades för första gången. I tidningen förfasade sig Kari Alitalo över det fenomen som verkade bli värre år för år:
Den nygrundade Hopeafonden vid Cancerstiftelsen samlar in medel för forskning om prostatacancer.
”Det är helt sanslöst hur byråkratin ökar. Om det fortsätter så här förstör den det vetenskapliga tänkandet helt. Allt mer av forskarens tid går till att skriva onödiga texter, göra onödiga resor och sitta på onödiga möten.”
Medelinsamlingen kom bra igång, men sedan stötte man på problem, när medelanskaffningschef Henna Auno, som hade ansvarat för planeringen av månadsgivartjänsten, sa upp sig i maj 2008 och medelanskaffningsdirektör Mervi Perkinen meddelade att hon skulle lämna sin post i augusti.
Delvis berodde utmaningarna på att medelinsamlingen på 2000-talet hade blivit allt mer professionell och reglerades av många juridiska, ekonomiska, tekniska, funktionella, kommunikations- och imagekrav. Förutom den stora arbetsmängd som krävdes försvårades Cancerstiftelsens medelinsamling av dess funktionellt svåra ställning mellan kommunikations- och ekonomienheterna.
Enligt arbetsutskottet var det viktigt att medelinsamlingen skulle utvecklas enligt tidigare riktlinjer och nya personer behövde rekryteras så fort som möjligt. Situationen löstes genom att medelanskaffningschef Perkinen drog tillbaka sin anmälan om utträde och tre nya medarbetare rekryterades till enheten, och personalstyrkan ökades till sex personer. Perkinen fortsatte att utveckla Cancerorganisationernas medelinsamling och utarbetade i april 2009 ett förslag för arbetsutskottet. Enligt det hade organisationerna två alternativ: Antingen skulle man gå över till en enhetlig nationell medelinsamling ledd av Cancerstiftelsen eller fortsätta med den nuvarande medelinsamlingen som byggde på Cancerföreningens medlemsorganisationer.
Perkinen förespråkade en nationellt centraliserad medelinsamling och framförde fyra synpunkter som skulle beaktas vid Cancerorganisationernas medelinsamling:
- tiden för enskilda stora kampanjer för medelinsamling är över
- medelinsamling handlar om en professionell verksamhet
- viktigast är organisationens pålitlighet samt transparensen vid medelinsamling och användning av pengar
- donatorerna ges möjlighet att känna sig nöjda över att kunna hjälpa. Detta görs genom att dela drömmen: ”Målet är att besegra cancern, och Du kan bidra till det”.
Arbetsutskottet behandlade Perkinens framställan i augusti 2009 och konstaterade att det var ett steg i rätt riktning. Den skickades för tecknande av intentionsavtal till Cancerföreningens medlemsorganisationer, som man hoppade skulle behandla frågan snabbt för att kunna fatta ett beslut redan i november. Vid beslutsfattandet visste arbetsutskottet att tidtabellen var väldigt optimistisk, eftersom läget för medlemsorganisationerna var så olika att de hade svårt att nå enighet i frågan. Misstankarna visade sig vara välgrundade, eftersom förhandlingarna om Cancerorganisationernas gemensamma medelinsamling på våren 2010 lades ner utan resultat.
Vid Cancerstiftelsen förstod man att läget inte skulle förändras på några år ännu, så det var bäst att fokusera på att fortsätta utveckla sin egen medelinsamling, bland annat genom att förbereda sig på införandet av ett CRM-system för kundrelationshantering. Arbetet blev mer utmanande efter att konkursen av amerikanska bolåneinstitut först utlöste en finanskris och sedan i och med investeringsbanken Lehman Brothers krasch 2008 en global regression som påverkade Finlands konjunkturkänsliga ekonomi extra mycket. När Nokias draghjälp började sina och skogs- och maskinsektorerna samtidigt tappade sina ställningar, försämrades balansen i den offentliga ekonomin och den finländska värdepappersmarknaden fick sig en ordentlig törn. Det försämrade ekonomiska läget ledde till en nedskärning av offentliga forskningsutgifter och grundfinansiering av universitet.
Lågkonjunkturen drabbade Cancerstiftelsen på flera olika sätt: Medelinsamlingen försvårades och trycket på stipendier ökade i och med nedskärningarna i den offentlig forskningsfinansieringen. Situationen försvårades ytterligare av Cancerorganisationernas interna oenigheter som hade förvärrats av det svåra ekonomiska läget. Enligt vice ordföranden för Cancerföreningens delegation Juhani Nummela hade verksamhetsförutsättningarna för cancerarbetet inte säkrats tillräckligt i dokument om riktlinjer för den framtida verksamheten. Detta berodde på att delegationen, vad gäller ledning av Cancerorganisationernas helhet, endast hade rollen av en ”papperstiger”:
Bröstcancerscreeningarna kommer till största del att skötas av privata aktörer.
Cancerföreningarna flyttar till Pieni Roobertinkatu 9.
Focus-tidningen utkommer för första gången.
”Den organisatoriska balansen har rubbats. Drängen har blivit husbonde – Cancerföreningen har tagits som ’gisslan’ av Cancerstiftelsen. Föreningen verkar med hjälp av Stiftelsens lånekapital och på så sätt genom ränta skapar stiftelsekapital som i huvudsak syftar till att säkra forskningsfinansiering. Donationsflöden går genom stiftelsen – den är en nyckelaktör inom organisationsfinansiering. Makten inom styrning av interna finansieringsfunktioner har sakligt övergått till det medicinska kollegiet och generalsekreteraren, bort från inflytande av samhällsaktivitet och medlemsorganisationer.”
Nummelas utlåtande visade att man hade nått ett nytt skede i samspelet mellan Cancerföreningen och Cancerstiftelsen som hade inletts i slutet av 1940- och början av 1950-talet. Cancerstiftelsen hade blivit så mycket starkare att den ansågs påverka finansieringen av cancerarbetet i Finland mer än Cancerföreningen. Nummelas oro över tillräcklig finansiering av Cancerföreningen och dess medlemsorganisationer var befogad, men väckte frågan om till vilken grad organisationernas problem berodde på Cancerstiftelsen och till vilken grad på deras interna oenigheter.
År 2008 började Cancerstiftelsen ge ut Focus, en tidning som presenterar den forskning som stiftelsen stöder. År 2013 utforskade tidningen bland annat frågan om varför den valda läkemedelsbehandlingen inte fungerar för alla cancerpatienter.