Inledning

Cancerorganisationerna är ett samlingsnamn för den helhet som bildas av Cancerföreningen i Finland, dess medlemsföreningar, Cancerstiftelsen och Finlands Cancerregister. Cancerföreningen i Finland, som grundades 1936, är ett av vårt lands största patient- och folkhälsoorganisationer och en riksomfattande expertorganisation. Cancerstiftelsen grundades år 1948 och är den största privata finansiären av cancerforskning i Finland. Finlands Cancerregister, som grundades 1952, är ett epidemiologiskt och statistiskt forskningsinstitut som upprätthåller en databas över alla i Finland diagnostiserade cancerfall sedan 1953.

År 2021 hade det gått ett kvarts sekel sedan utgivningen av det senaste verket över Cancerorganisationernas historik, Cancer kan besegras. Man ansåg då att det var dags för föreningarna att sammanställa sina egna historiker, särskilt eftersom deras jubileumsår råkade infalla under samma femårsperiod. Det bestämdes att historikerna publiceras i samma ordning som jubileumsåren: Finlands cancerregister 70 år 2022, Cancerstiftelsen 75 år 2023 och Cancerföreningen i Finland 90 år 2026.

Först ut var Cancerregistret och sedan följde Cancerstiftelsen. Cancerstiftelsen grundades under en tid då ordet cancer ansågs synonymt med död. Stiftelsens grundare ansåg att situationen kunde ändras genom att man grundade cancerpolikliniker genom vilka cancern kunde behandlas innan den blev obotlig. Utöver detta främsta syfte hade stiftelsen som mål att främja cancerforskning, stödja cancerupplysning och arbeta för alla cancersjukas bästa.

Cancerstiftelsens mål visar att det sedan grundandet år 1948 utgjort en viktig del av medborgarsamhället. Grunden för detta lades i början av 1950-talet då stiftelsen samlade medel för att kunna inleda sin verksamhet med en medborgarinsamling, som arrangerades tillsammans med den 12 år äldre Cancerföreningen i Finland. Samarbetet som inleddes med medborgarinsamlingen utvecklades snabbt till ett starkt förbund. Cancerföreningen var den ledande parten och knöt också Cancerstiftelsen till utvecklingen av en sjukhusverksamhet som krävde stora ekonomiska uppoffringar under två decennier.

När huvudansvaret för grundandet och upprätthållandet av vårdinrättningar under den andra hälften av 1960-talet övergick till statsmakten började Cancerstiftelsen fokusera på cancerforskning samt stödjandet av utbildning och rådgivning. Efter att den här inriktningens stärkts från mitten av 1980-talet blev Cancerstiftelsen snart Finlands största privata finansiär av cancerforskning och började på 2010-talet också finansiera Cancerföreningens och dess medlemsföreningars cancerarbete. Utöver det uppfyllde den sitt syfte som samhällsaktör genom att utöva utbildnings-, informations- och rådgivningsverksamhet samt stödja mindre bemedlade cancerpatienter.

Cancerstiftelsens starkare position byggde på att den under 2000-talet lyckades utveckla sina arbetssätt och insamlingsmetoder på ett sätt som låg i linje med Finlands förändrade samhälleliga och ekonomiska läge. Cancerstiftelsen lyckades stärka sin position som en stiftelse till vilken privatpersoner donerade och testamenterade medel, och som företag ville stödja tack vare dess verksamhet som upplevdes som meningsfull. Utöver det klarade stiftelsen själv av att stärka sina tillgångar med hjälp av god förmögenhetsförvaltning och investeringsverksamhet samt den framgångsrika insamlingen Rosa bandet.

Cancerstiftelsens framgång beror till stor del också på att den lyckats rekrytera landets bästa cancerforskare till ledningen och beslutsfattandet gällande stipendier. Dessa forskare har i huvudsak arbetat i talkoanda. Deras uppgift har alltid varit att lösa samma grundfrågor: hur hittar man de personer, bland den stora mängden stipendiesökande, till vilka det lönar sig att bevilja stödet, och vilka nya lösningar är bäst lämpade för att stödja det cancerarbete och den cancerforskning som görs i Finland. På sidorna finns tidslinjer där de olika skedena i Cancerstiftelsens utveckling kopplas samman med händelser i Finlands historia och världshistorien.

Arbetet med att skriva Cancerorganisationernas historiker inleddes av en arbetsgrupp bestående av Cancerorganisationernas generalsekreterare Sakari Karjalainen, direktören för strategi och förutseende Satu Lipponen och kommunikationsspecialisten Anu Kytölä. De har alla bidragit också till det här verkets uppkomst. Karjalainen har varit en viktig vägvisare och rådgivare, Lipponen expert på att beskriva insamlingsverksamheten och Kytölä förlags- och bildredaktör.

Kampanjajuliste 1950

1950 Kampanjaffisch

Skrivarbetetet övervakades av en styrgrupp under ledning av generalsekreterare Juha Pekka Turunen. Styrgruppen bestod av medelanskaffningsdirektör Sari Meller, kommunikationsdirektör Jaana Ruuth, ekonomi- och förvaltningsdirektör Raija Jokila och forskningschef Jarmo Wahlfors. Projektgruppen för historiken bestod av kommunikationschef Carita Päivänen, administrativa koordinatorn Maija Pertola, Anu Kytölä och ledningens assistent Auli Jaatinen. Medlemmarna i projekt- och styrgrupperna bidrog med många tillägg och förändringsförslag i manuskriptet. Ett stort tack till dem alla för deras insatser. Ansvaret för tolkningarna och eventuella fel är naturligtvis enbart mitt.

För mitt skrivarbete var det avgörande att jag kunde förlita mig på den sakkunniga hjälpen från Eero Keränen, Onni Vuorenmaa, Raija Stjernvall, Jarmo Wahlfors och Klaus Elenius. Också Matti Hakama, Nea Malila, Lyly Teppo samt de tidigare generalsekreterarna för Cancerorganisationerna Liisa Elovainio och Harri Vertio stödde mig med goda råd i mitt arbete. Jag vill särskilt tacka Vertio för den beskrivning av Cancerstiftelsens symposium som han skrev till detta verk. Auli Jaatinen öppnade än en gång vägen till Cancerorganisationernas arkiv och var också i övrigt en viktig informationskälla.

Grafiska designern Anne Kaikkonen på Timangi har stått för verkets layout och ombrytning. Bilderna kommer i första hand från Cancerföreningens arkiv. För de nya bilderna i de flesta av intervjuerna har Eeva Anundi svarat. Jag vill tacka Kaikkonen och Anundi för ett gott arbete.

För att underlätta jämförelsen av penningsummor har beloppen i mark och euro för olika år omvandlats till 2022 års penningvärde med hjälp av en koefficient som gör det möjligt att jämföra pengarnas köpkraft vid olika tidpunkter.

Verket är skrivet som en vetenskaplig studie men har publicerats utan källhänvisningar. I slutet av verket finns en källförteckning där samtliga källor ingår. Det finns ett exemplar i Cancerorganisationernas arkiv där alla källhänvisningar ingår.

I Bakre-Tölö, Helsingfors, i slutet av augusti 2023

Allan Tiitta