Forskare som fått mest stöd
När man granskar stöd från Cancerstiftelsen utifrån värdet på stipendierna, är den som fått klart mest stöd fram till 2023 doktor Lauri Aaltonen, som förutom fyra storstipendier har fått 13 andra stipendier. Aaltonen, som skrev sin doktorsavhandling 1994 under ledning av professor Albert de la Chapelle och länge har verkat som professor i tumörgenomik och akademiprofessor vid Helsingfors universitet, är en av de kändaste forskarna inom cancergenetik. Hans arbete omfattar forskning av arvslinjer och somatiska mutationer som påverkar uppkomsten och framskridandet av cancer, dataanalys, modellering samt utnyttjande av forskningsresultaten i medicinska tillämpningar. (Diagram 11, s. 158).
Johanna Ivaska, som har verkat som professor i molekylär cellbiologi och akademiprofessor vid Åbo universitet, har fått det femte största antalet stipendier från Cancerstiftelsen. Hon har forskat bland annat i de cellförändringar som är relaterade till uppkomsten av cancermetastaser.
Forskare som fått mest stöd från Cancerstiftelsen 1964–2022
Näst flest stipendier utifrån värdet på dem har gått till medicine och kirurgie doktor Kari Alitalo som förutom ett storstipendium har fått 23 andra stipendier från Cancerstiftelsen sedan 1978. Alitalo, som har verkat som professor i medicinsk kemi och akademiprofessor vid Helsingfors universitet, är en av de mest ansedda och citerade cancerforskarna i världen. Förutom stipendierna från Cancerstiftelsen fick han många stora stipendier även från Stiftelsen för cancerforskning. Han utnämndes till akademiker inom vetenskap 2020.
Något under Alitalo ligger medicine och kirurgie doktor Sirpa Jalkanen som har fått 25 stipendier från Cancerstiftelsen. Jalkanen, som har verkat som professor i immunologi och akademiprofessor vid Åbo universitet, är en av världens ledande forskare inom rörelsemekanismer hos lymfocyter som spelar en viktig roll i människans immunsystem. Hon beviljades hederstiteln akademiker inom vetenskap 2015.
Förutom Jalkanen finns det sex andra kvinnor på listan. Det ringa antalet kvinnor beror på att även om deras andel bland stipendiaterna i början av 2000-talet blev större än mäns, hade de inte hunnit få så mycket stipendier att de skulle få plats på toppen. Män hade i genomsnitt fått sitt första stipendium 1993, kvinnor ett år senare.
Anssi Auvinen, professor i epidemiologi vid Tammerfors universitet, är bland de tio forskare som har fått flest stipendier från Cancerstiftelsen. Han har bland annat forskat i hur screening minskar dödligheten i prostatacancer.
Den ökade strävan på 2000-talet att öka antalet storstipendier från Cancerstiftelsen har lett till att forskare har kunnat stiga till den grupp som fått mest stöd enbart genom att sedan 2010-talet ha fått flera stora stipendier. På listan finns fyra forskare som så sent som på 2000-talet har fått sitt första stipendium, av dem fick Matti Nykter det första av sina fem stipendier 2014 och Steve Bova det första av sina tre stipendier 2015.
På motsvarande sätt räcker ett stort antal stipendier inte nödvändigtvis för att en forskare ska nå toppen av listan eller listan över huvudtaget, om de har beviljats under en tid då också de största stipendierna var små jämfört med tiden efter 2012. Robert Winqvist, som till antalet har fått flest stipendier (34), började sin forskning om ärftlighet av bröstcancer redan i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, men började först från år 2009 få stora stipendier som räckte för att lyfta honom till plats 7. Jorma Keski-Oja, en internationellt ansedd forskare inom tillväxtfaktorer för celler, hade sedan år 1975 fått 26 stipendier från Cancerstiftelsen, bland dem flera på sin tid även stora stipendier, men eftersom det sista av dem är från 2004, finns han inte alls bland de 30 forskare som fått mest finansiering.
De flesta av de forskare som fått mest stöd har en grundutbildning som läkare.
Alla de tre forskare som har fått mest finansiering representerar grundforskning. Alla de, liksom Olli-Pekka Kallioniemi på plats 11, har belönats med det ansedda Matti Äyräpää-priset för sitt arbete. Av de drygt tio representanterna för klinisk forskning som finns på listan över de 30 stipendiater som fått flest stipendier ligger Heikki Joensuu på fjärde plats. Även epidemiolog Anssi Auvinen finns bland de tio forskare som fått flest stipendier.
Största delen av de forskare som har fått mest stöd är läkare till sin grundutbildning. Ungefär en femtedel av de 30 forskare som fått mest stöd har en biovetenskaplig utbildning, av dem har Johanna Ivaska och Robert Winqvist fått flest stipendier. Ett bevis på att cancerforskningen har expanderat utanför medicinen är att det bland de mest stödda forskarna också finns två forskare med teknisk grundutbildning, Matti Nykter och Sampsa Hautaniemi. De moderna genomomfattande analysmetoder som används i cancerforskning producerar så mycket material att det behövs matematik och bioinformatik för att omvandla det till en medicinskt användbar form.
Jorma Keski-Oja, professor i cancerbiologi vid Helsingfors universitet, är en internationellt känd forskare inom cellernas tillväxtfaktorer. Keski-Oja, som länge varit involverad i utdelningen av stipendier, anser att det viktigaste i denna uppgift är att identifiera de forskare som har nya idéer och genomförbara projekt.
Stipendier på över hundra miljoner euro beviljade till forskare av Cancerstiftelsen och annat stöd till cancerforskningen i miljonklass har gett bra resultat. När cancer i slutet av 1940-talet kring grundandet av Cancerstiftelsen var en sjukdom som majoriteten av patienterna dog av, tillfrisknar numera två av tre som insjuknat i cancer. Finland har blivit ett av de främsta länderna inom cancerbehandling och cancerforskning.
Historien framskrider som en spiral. Kai Setälä konstaterade 1947 att forskarna redan hade nått så bra resultat i sitt arbete mot cancer att det fanns skäl att stödja deras arbete. Nu är situationen densamma. I och med den åldrande befolkningen ökar antalet nya cancerfall snabbt, och fler än var tredje finländare får cancer någon gång i sitt liv. Därför behövs långsiktig och allsidig forskning som öppnar nya möjligheter för förebyggande och individuell behandling av cancer.
Den finländska cancerforskningen har i hög grad utvecklats med hjälp av donatorer och frivilliga aktörer. Deras insats har inte alls minskat, tvärtom har den ökat på grund av nedskärningar i den offentliga finansiering. Hoppet om att besegra cancer har generation efter generation inspirerat nya forskare att hitta metoder för det. Till vår allas fördel borde de ges möjligheten att uppfylla denna dröm.